Ömtålig

Jag känner mig lite ömtålig och känslig nu, som en skir vårbukett. Inte en stadig bastant tulpanbukett med raka stjälkar, utan jag binder en som är sirlig böljande och spretig. Likt klematisens och prärieklockans krusiga blommor och tunna kvist stäcker jag trevande ut mina händer mot en alltmer ljusnade himmel där jag söker kraft och energi. Den vita ranukeln och anemonen får sybolisera risken om ännu en tuff snöfrostad stig. De limegröna viburnumsbollarna tröstar och lovar kommande lövsprickning, men ännu dröjer det. Sakta går jag fram med en aningen vingliga tyngda steg. Jag försöker hitta tillbaka till vägen där jag gick innan jag vek av och kom lite vilse. Kanske hittar jag snart rätt väg igen och kanhända binder jag mig då en tulpanbukett med krispiga knarriga stjälkar som tjoar vår och glädje.
 
K r a m
 
1 Anonym:

skriven

Du beskriver så vackert Lena! Kram Sandra❤️

Svar: Tack och kram till dig med.
Lena Kindberg

Kommentera här: