Att andas lycka

 
Landskapet här på Gotland förför mig ständigt med de vackraste bilder och vyer. Höstkylan närmar sig och himlen är klar och blå. På gröna gräsfyllda ängar betar de fluffiga oklippta lammen och bräker bäää bäää. Jag får ständigt nypa mig i armen för att påminna mig om att detta är verkligt. Tänk att vi har ett hus på denna underbara ö, där spännande land möter glittrande oändligt hav. Jag kan inte nog utrycka min kärlek till ön och livet här som känns så närvarande. Varje andetag stärker mig och fyller mitt hjärta med respekt för livet. Tack du vackra jord.
 
K r a m
 

Höststädning

En långhelg på bästa stället med trädgårdsstädning har passerat. Har bland annat plockat ur mina Mårbackor ur de stora utekrukorna. Förberett för deras vintervila i en rymlig plastback med en rejäl förminskning av jorden runt rötterna. Hoppas de överlever trots några grader för varmt inomhus än så svalt som de föredrar. Jag var så orolig för att frosten skulle tagit dem ifrån mig men det visade sig att oron var helt i onödan. I Sthlm har marken varit glittrande vit av kyla i två veckor.Brrr.....
 
På Gotland är det torkan, blåsten och det uteblivna regnet som varit den stora trädgårdsvandalisten. Knappt en droppe vatten har det kommit sedan vi var här senast! (tre veckor..) Jag har vattnat som en tok, alltså riktigt riktigt mycket, tänk att det är mitten av oktober och man vattnar som om det skulle vara högsommar. Men det är klart hela juli regnade bort och var ju som nästan som oktober! Ingen ordning alls! Men så vackert det nu är med dessa höstfärger. En och en annan blomma trotsar årstiden med sin bedårande skönhet fullt utvecklad. När en ros tittar på mig med alla sina tunna kjolar som ligger veckade likt finaste chiffong är det magiskt. Kolla bara hur underbar är den inte brevid den falnande äldre vissna rosen som skrumpnat ihop brun och låter den nya stråla och skimmra.
 
Och denna stockros....Men titta, som en japansk pappersblomma! Kommer ihåg när jag gick i skolan och gjorde pappersblommor av silkespapper....
 
Nu är trädgården ganska så städad, lite krattande kvar. Stenplockningen tar nog aldrig slut, har börjat att lägga dem på rad som en liten murgräns mot  vägen. Någonstans måste jag ju samla alla milijoner stenar som jag gräver upp och plockar, många gropar blir det när växter skall ned i den steniga marken. Känner att jag planterat och ödslat så mycket kärlek på mina plantor. Jag tycker att de snabbt ska visa tacksamhet och frodas och tillföra skönhet, gröna rum och magi till vårt paradis. Längtar så tills de växer på sig och blir de färgstämda och skyddande buskagen jag eftersträvar. Njuter av dem som små ännu så länge nu är i alla fall säkert de första 100 på plats.
Persikoträdet ser jag fram emot att följa. Drömmer om att sätta tänderna i saftiga frukter.
 
K r a m
.

2 x 365 dagar

 
 
Jag tänker på hur långt två år låter men hur kort det känns. I dag är det två år sedan jag trött men euforisk och lycklig låg i sängen på Danderyds sjukhus. Det var inte förän jag höll på att mista allt som jag verkligen förstod hur fantastiskt tacksam jag är för att få vara med och lycklig över allt jag har. Att mitt hjärta slår som det ska, att blodet stömmar varmt i mina vener och att lugnorna syresätter min kropp så den fungerar. Om och om igen tackar jag livet för att jag har det. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen och stretar inte emot som förr när det var något som kändes fel. Jag tillåter mig att vara obekväm ibland och hoppas att jag inte sårar någon med det. 
 
 
I dag som för två år sedan promenerade jag  på färgsprakande vägar. Himlen var klar blå och guldgula löv singlade sakta ned för att klä marken i gyllengula toner. I stället för som då, hamna på sjukhus efter ett antal overkliga minuter med bröstsmärta kunde jag idag njuta av en promenadrunda till.
 
 
 
Jag njöt av att gå runt och se och känna trädgårdens sakta nedräkning och förberedelse inför vintervilan. Några nyponkvistar plockade jag med trots deras vassa taggar och nu står de fint i krukan utomhus och ser så där höstvackra ut. Jag har fått lusten till skapandet tillbaka och känner mig nöjd med livet både hemma där vi bor och hemma på Gotland när vi bor där. Är verkligen så tacksam för att vi har två "hemma" fast på olika sätt och ställen. Hösten är verkligen en vacker tid, precis som vintern, våren och sommaren. Är det inte härligt säg!
 
K r a m

Liknande inlägg