Ömtålig

Jag känner mig lite ömtålig och känslig nu, som en skir vårbukett. Inte en stadig bastant tulpanbukett med raka stjälkar, utan jag binder en som är sirlig böljande och spretig. Likt klematisens och prärieklockans krusiga blommor och tunna kvist stäcker jag trevande ut mina händer mot en alltmer ljusnade himmel där jag söker kraft och energi. Den vita ranukeln och anemonen får sybolisera risken om ännu en tuff snöfrostad stig. De limegröna viburnumsbollarna tröstar och lovar kommande lövsprickning, men ännu dröjer det. Sakta går jag fram med en aningen vingliga tyngda steg. Jag försöker hitta tillbaka till vägen där jag gick innan jag vek av och kom lite vilse. Kanske hittar jag snart rätt väg igen och kanhända binder jag mig då en tulpanbukett med krispiga knarriga stjälkar som tjoar vår och glädje.
 
K r a m
 

Paus, stickor och stegräknare

 
En paus från Bloggen som kom att sträcka sig över sommar, höst jul och nyår. Det är ingen idé att försöka komma ikapp med bilder och text så jag börjar om igen. Ett nytt år har börjat och jag tycker att det känns lite skönare att skriva 2018. 18 känns lite rundare lite mjukare än spretiga 17 och jag hoppas att året kommer innehålla lugn och ro med fina dagar. Jag älskar när dagarna i almanackan lämnar december och årets slut. Då jag njuter av dagar som får vara som de är utan en massa måsten och krav som stressar. Att arbeta som florist är fantastiskt roligt och jag kan inte tänka mig en roligare arbete. Men jul och nyårsmånaden sliter och jag upplever att folk överlag är stressade och ur balans. Det stör min inre ro och mitt sinne lite grann och det är inte alltid det går att skaka av sig. 
 
Nog om det, nytt år och nya tag. Jag har fått en ny passion som får aktivera mig tills trädgårdsarbetet kan börja. Jag har alltid varit avundsjuk på de som stickar. Har försökt många gånger men alltid fastnat i svårbegripliga stickmönster som jag inte kunnat tyda och tröttnat. Men nu har jag lärt mig (genom youtube) att sticka sockor. Så nu delar jag ut fotbeklädnader till hela familjen, det har blivit som en mani och jag kan inte sluta. Ett varv till, ett till osv. 
 
I julklapp fick jag en stegräknare och har genom den äntligen hittat ett verktyg som peppar mig att motionera. 10000 steg per dag .... Blir alltid lika glad och stolt när jag kommit upp till rekomenderade fotsteg. I bland räcker de inte till ibland blir de fler. Men jag knallar på och låter bilen stå! 
 
Så börjar jag året, jag varvar stickor med steg och börjar längta efter våren. Nu är vi i alla fall på rätt sida och närmar oss ljusare dagar och fågelkvitter. Det känns bra.
 
K r a m