Tappa minnet

Sitter här i huset på Gotland och njuter av ledighet och lugn och ro. I bakrunden står Tvn på. Morgonprogrammet med Steffo och Jenny sänds. Mitt intresse fångas och jag sätter mig framför tvn och lyssnar till en kvinna som berättar om vad långvarig stress gjort med henne.Hon hade drabbats av minnesförlust och utbrändhet.
 
 
Känner så igen mig. Självutnämnd "Jag klarar av allt bäst och jag gör det bäst på mitt sätt" "Det är mig allt hänger på" Och detta var verkligen inte något som jag led av utan jag tyckte verkligen att jag mådde dåligt om jag inte fick göra det själv. Jag såg det inte som en självuppoffring utan mer att jag ville ha 100% kontroll på livet och på allt som gjordes.
 
Jag var en duktig flicka, som blev en duktig tjej, en duktig mamma, en duktig kvinna....Jag hade stenkoll. Men ingen kan kontrollera allt, så mycket föll ur mina händer och jag hade inte förågan att ställa livet till rätta. Jorden försvann under våra fötter och allt blev oroligt och otryggt.

Så hände allt på samma sätt för mig som jag aldrig trodde skulle hända. Jag stod i kö till samma utmattningssyndrom  som vi matats med under lång tid i media, det blev kortslutning och min hjärna slutade fungera. Jag kunde inte göra det mest enkla vardagsgöromålen. Vaknade en morgon och visste inte vad jag skulle plocka ur kylskåpet till frukost. Jag minns att jag förtvivlat stirrade in bland matvarorna och hade ingen som hellst aning om vad man åt till frukost. Tårarna strömmade och jag var tom i huvudet. 
 
Tiden och ett par år efter var jag aldrig glad, jag hade ingen ork var fylld av skam för min situation. Mitt engagemang för familjen, livet omgivningen försvann. Jag städade inte, orkade knappt borsta tänderna eller sköta mig själv. Var helt beroende av K som var fantastiskt stöttande. På sommaren när K fyllde 50 gjorde vi en bilresa till Italien och Frankrike. Jag satt som ett barn och bara åkte med, jag sov och sov. Så mycket jag missade under dessa år.
 
Men nu efter tre fyra år kan jag säga att jag lärt mig så mycket. Jag har efter hjärtinfark och minnesluckor fått ett rikare liv. Jag älskar livet och njuter av varje sekund. Jag har fått glädjen över skapandet tillbaka. Jag är snäll mot mig själv och gör mitt bästa för att leva utan stress. Jag har befriat mig från tankar som "måsten" och "borde". Må hända att en del tycker jag är egoistisk men låt så vara, jag räcker inte till för alla. Jag menar inget illa, jag har bara inte förmåga att vara alla tillags. Det är inte alltid lätt och jag jobbar fortfarande på det. Jag har hittat min frizon på Gotland där jag samlar energi och livskraft. Jag mår för det mesta väldigt bra. Men visst får jag mina svackor i bland.
 
 
Appropå dagens TVinslag om minnesförlust och stress....För sex veckor sedan fick jag ett "återfall" Jag tappade minnet när jag körde bilen. Jag var på väg till Gotland själv och på vägen till Nynäshamn hittade jag inte. Jag var vilse, kunde inte vägen, förstod inte vägskyltarna, jag kännde inte igen mig, trots att jag kört vägen själv fler gånger än jag kan räkna. Satte på Gps,n och fick ännu mer panik då jag upptäckte att jag inte förstod informationen. Hur körde jag i rondellen? Vilken var andra avfarten osv? Jag kom fram i sista sekund men mådde dåligt i en veckas tid. Läkarens bedömning,"förmodligen en tia" en lättare stroke, stress osv. Ok hade lite mycket som krockade med varandra....får mig att backa bandet och ta en sak i taget. Så är det och jag accepterar det.
 
Detta blev ett långt inlägg som jag kände att jag behövde få ur mig. Nu väntar en härlig strandpromenad med familjen. Jag är lycklig.
 
K r a m
 
 

Drömmar och planer

Jag längtar så innerligt efter den RIKTIGA våren. Snart får vi en vecka på bästa stället. En vecka kvar tills vi sätter fötterna på ön och jag får hälsa och kika på hur långt växterna och våren kommit till Gotland. K och jag pratade om vad vi skulle ha för projekt denna gång. Det lutar till att riva altanen, att ta bort den slitna inpregnerade trätrallen. Sedan vi köpte huset har vi gjort en ny uteplats på gaveln där kvällssolen finns. Den långa befintliga altanen har sol från förmiddag till kväll. På Gotland är det många som gjuter en platta i betong som terrassgolv. Det gjorde vi med och det är underbart fint och praktiskt. Känns så medelhavsaktigt att gå barfota på kvällen när solen värmt upp plattan och värmen ligger kvar länge. Nu vill vi ju få ihop hela terrassen i samma material.
 
Inspirationsbild från Pinteres
 
Snabb idéskiss på hur det ev. skulle kunna bli.
 
När vi ändå håller på och fixar en ny platta så rullar ju idéerna runt i huvudet på mig. Har ju en dröm om ett växthus och det skulle ju passa väldigt bra att placera det nära huset så vi kan nyttja hela långa terrassen och knyta ihop allt. Bläddrar på nätet och blir yr i huvudet av alla fina växthus. Drömmer ju om ett egenbyggt men K säger tydligt stopp, så om det blir ett så blir det ett färdigt från fabrik som vi placerar på en lägre vitputsad mur. Vi kommer att placera det i liv med husbyggnaden 1 och 1/5 meter ifrån huskroppen som en friliggande gavel och bygga ihop det med en mur. I muren vill jag ha en grön dörr ut till trädgården. Har alltid tyckt att det är så spännande med dörrar från en utemiljö till en annan.
 
Inspirationsbild från Pinterest. Dröm....Alltså så här skulle jag vilja ha bakom trädgårdsdörren
 
Bild från sommaren. Detta kommer att rivas. Där insynsspaljen är kommer växthuset att vara i vinkel ut mot huset så betongplattan kommer att bli större än den  befintliga trallen.
 
Så om en vecka och några dagar fram blir det förmodligen rivning.....Det tråkiga är att det blir stökigt och fult tills det är klart. Mina rosor och klematis som jag planterat måste grävas upp osv. Men har redan en plan för var de ska bo. Som ni ser så har jag bilden ganska klart för mig, nu gäller det att inspirera och få K med på planerna. 
 
K r a m