Försök till Yoga

Tidigare i veckan gav jag mig själv ett löfte om att ägna mer tid åt mig själv. Passar ju bra när jag är ensam utan man och barn. Ja riktigt ensam är jag förstås inte jag har ju min kompis och lille älskling Mojje med mig såklart. Tur är väl det så jag har någon att prata,  pussa, krama och hänga med. 
Min och Mojjes ordinarie morgonpromenad på stranden skulle utökas med en yogastund. Jag satte mig bekvämt med benen i kors i sanden. Händerna vilade på knäskålarna och jag satt rak i ryggen med ett osynligt snöre som höll mitt huvud sträckt mot himmelen, precis som jag lärt mig. Allt var perfekt. Morgonsol, ljumma vindar som skapade vågornas rullande ljud när de skjölde sakta över strandkanten. Fågelkvitter från småfåglarnas sång från buskagen på stranden. Ett och ett annat skri från sjöfåglarnas igenomträngande läten där de lockar och varnar sina släktingar. Havet stod som fond framför mig medans stranden och skogen skapade en trygg kuliss bakom min rygg. Det var så vackert så det gjorde ont. Jag var tvungen att blunda. Kunde inte koncentrera mig, Jag försökte verkligen med närvarande andning. Djupt in genom näsan så lungorna var fyllda för att sedan låta luften sippra ut genpm munnen och avslutas med en lång suck så axlarna lossade sitt spända grepp. Jag kom inte till ro, hade glömt av mina enkla övningar, att hålla fokus. Inte blev det bättre av Sat Naaam Sat Naaam tre gånger. Mojje måste ha glömt att ljuden och orden liksom hör till, Han satte sig mitt emot mig och tittade intensivt och frågade på sitt sätt., -Vad är det för fel med dig`? Vad håller du på med? Kan vi fortsätta promenaden nu det här är tråkigt! Jag vill leka!
Allså det gick ju inte, blev full i skratt och la ner yogan. Tänkte senarelägga den tills vi var hemma, men då glömde jag bort det. Började gräva lite planteringsgropar i trädgården i stället. Lika bra det, så nu kan jag ploppa i fler buskar i de svarta hålen snart. Väntar på vattnet ovanifrån. Snälla snälla skulle bli så glad för ett rejält regn, det behövs. Nu är det torrare än i öknen. 
Avslutar dagen med att ladda ned avslappningsmusik. Vackert med violin och tvärflöjt. Det får bli en ackompanjerad kvällspromenad i stället. Hoppas Mojje accepterar det.
 
K r a m