Adventsfint

Tiden från första advent till lucia tycker jag är den mysigaste och finaste perioden inför jul. När man lämnar höstens dova nyanser av gräs frökapslar och kvistar. Tiden när hösten plockas bort och får ge plats till vackra julblommor i vitt. När man helt enkelt får göra om och göra lite nytt hemma. Jag fyller på med massor av lökar mest hyacinter. Jag älskar det knoppiga fina knubbiga hos dem och doftar de är det ett extra plus.Jag tycker det är så fint med de olika gröna nyanserna från mossa lav gran tall och fina småplantor. De gör mig lycklig.
 
I förmiddags passade jag på att fota lite av mina finheter medans solen kastade in sina dyrbara och efterlängtade vinterstrålar i vårt hem. 
K r a m

Innan snön

Är så glad att jag hunnit bädda om i min trädgård på ön innan snön kom. Det var verkligen i sista minuten. En veckas gullande hann jag med. Vill ju att de ska få en skön sömn och vila i vinter. Har grävt och luckrat, kupat och plockat bort ogräs så jag förhoppningsvis ska slippa göra det med en gång i vår. 
Trots snöblandade regnskurar hade vi turen att få njuta av solens strålar emellanåt. Är så glad för mina plantor som blir fler och fler. Nu känns det inte lika panikstressande att få ned växterna som tidigare. Första och andra året kändes det som jag jobbade i motvind. Några utspridda pinnar stod som blyga utropstecken här och där. Nu trots att trädgården fortfarande är alldeles för gles börjar min tanke och vision sakta ta form. Några rabatter har växt upp som öar runt hus och gräsmatta. Buskar och några träd har hittat sina platser och äntligen är allt inte platt. Min favorit, Perukbusken ger mig lyckokänslor varje gång jag ser den. Vill ha fler tycker den är så vacker och ger liv både i form och färg med sina rörliga runda löv.
En glad överaskning som egentligen var ett impulsköp (som väldigt mycket annat) är Ullungsrönnen. Blev lite kär i dess ludna stamm och spretiga grenverk, ser lite ut som sammetsklädda horn. Att den till och med har ett plymliknande bladverk som bjuder på ett fyrverkeri av färger gör ju att man blir lite fnittrig för att jag tänker att det står en indianklädd ren på tomtgränsen. Har läst att den skjuter rotskott, några bebisar är alltid välkomna. Någon kanske får hamna i kruka och om det blir många kan jag säkert adoptera bort dem. Planterade detta märkliga lilla impulsköp  mot grannen dels för att det är så öppet och jag håller ju liksom på att "boa" in mig. Har behov av att skärma av på ett naturligt sätt vill och  bygga min borg som man säger. Dels var jag lite skeptisk och orolig för om det skulle passa in. Men det gör det och nu har det absolut fångat mitt intresse. Ett annat plus är att Ullungrönnen gillar kalk och det finns det gott om i marken. Perfekt combo med andra ord.
En till av mina årsnya älsklingar är prydnadsträdet Klotkörsbär. Gillar så mycket att det har en rund krona som mer eller mindre inte ska behöva formklippas. Hoppas den ska trivas, den bor i en stor djup grop fylld med näringsrik härlig mylla. Känns som en fin plats i närheten av terrass och växthus. Extra plus med trädet är dess lövtunna bärnstensfärgade näver som fladdrar lite i lösa flikar och får stammen att skimmra i solen. Såå vackert!
Utemöblerna flyttades in i växthuset trots att jag egentligen inte ville ha dem där. Men de praktiska vann denna gång över det estetiska, ibland händer det...Beslutet togs i sista stund då vi ändå skulle hem till vardagen och vårt fastlandsliv. Och så var det ju det här med blåsten, den kan vara tuff på ön. Pressenningen som skulle skydda det ihopsamlade möblemanget på terrassen  hade redan fått revor och lösgjort sig ifrån snoddar och rep. Så nu står bord stolar fåtöljer och soffa ihopträngt bland lite trädgårdslull i vårat fina växthus som skulle vara fritt från bråte och absolut inte tjänstgöra som förråd. Hmm
 
De långa plankbordet fick dock stå kvar ute i år igen plankorna är det ingen fara med vi får se hur länge benbockarna håller, de enkla svarta ifrån varuhuset... Skulle de vika sig ber jag snällt att K snickrar rejälare eller så köper jag nya.  Smyckade bordet med en rad av strandens vita stenar, tycker de symboliserar lugn och harmoni. Stenarna blir som mjuka punkter som vi räknar som en slags förväntans kalender och snart är vi där igen. Då på våren när det är dax för våra kära plantor att vakna ur sin vinterdvala. Längtar dit.
Så kom snön, alldeles för tidigt och jag hann i all hast  få ned några lökar till. Nu har jag nattat och bäddat om alla mina älsklingar. Sov så gott och fyll era rötter med mycket näring och friskhet så ni kan växa och bli stora vackra primadonnor. Jag hoppas jag blir ännu mer förälskad i er nästa år.
K r a m