Trappsteg att gå

 
 
Jag har två trädgårdar. Den ena är "klar" om man nu kan säga så. Den är grön uppvuxen och hel. Såklart finns det ju egentligen massor att göra om man vill. Nu vill jag inte mer. Men denna har en bra bas, min trädgård på fastlandet. Den är snäll mot mig trots att jag inte är så snäll tillbaka.
Min fastlandsträdgård är mer eller mindre bortvald. Dissad kan man väl säga. Den är nedflyttad från priolistan. Det är synd för den är värd att älskas. Jag försöker klappa klippa och pyssla,. Jag mumlar förlåt och  säger ändå snälla ord till den. Jag skäms för att jag tycker den är jobbig, när jag borde uppskatta och njuta av den.
Men så ibland kommer den tidigare förälskelsen ifatt och när jag kliver på stentrappan bland perennerna  i min "gamla" trädgård älskar jag den. Jag är glad att den ändå finns här för mig när jag kommer tillbaka. Den kommer att möta mig sårad och tilltuffsad men den väntar troget och älskar mig.
 
Jag säger Hej då och snart snart ska jag lämna denna trädgård för min andra nyare kärlek. Min ö-trädgård, den torra, jobbiga med kalkstensjord.som får all min uppmärksamhet. 
 
K r a m 
1 Anonym:

skriven

Ja,vad säger man!Den är så vacker att man häpnar! En trädgård formad av kärlek, den är nog nöjd och glad för det i alla fall❤️ Sis

Svar: Ja vad ska man göra? Orkar man inte med båda får den ena helt enkelt gilla läget.och vänta på sin tur. Livet är hårt men fullt av kärlek
Lena Kindberg

Kommentera här: