Morsdag och blommor

I dag är det alla mammors dag. Så mycket fin kärlek det skrivits om på sociala medier. Bilder fina ord, dikter och blommor som alla hyllar lilla mor. Med ett leende läser jag hur fina mammor alla underbara "ungar" har, det känns bra. Kärleken strömmar! Mina tre hjärtan som är det underbaraste jag har, har också de hyllat mig. Känner mig älskad ♥ 
 
 
Trädgårdens blommmor är nyutsprungna och doftar frisk försommar. Åhh vad jag älskar dofterna av syren och liliekonvalj. Så romantiskt vackert de ljust rosavita äppelblommorna är med sina ljuva blomsterkjolar på de bruna knotiga grenarna. Hur ljuvligt är det inte att sitta under pergolan och se hur alpklematisen klättrar och snirklar sig runt sina skira stjälkar som små balettdansöser.  Lycka är att stanna upp och njuta av en kristallklar vattendroppe som samlats i daggkåpans gröna bladskål. Att känna växtkraften ifrån strutbräkens flikiga blad som snabbt rullar ut sig emot den blå himlen. Blommor blommor och åter blommor, fulla av liv och frodig grönska. Inget hindrar grönskans framfusighet, livskraft och skönhet. 
 
 
I dag tänker jag också på min egen lilla mamma, min söta lilla mamma. Tänker på hur glad hon skulle vara att få ta del av mitt och vårat liv. Hur vi skulle dela livet  med varandra. Hon skulle älska att få vara tillsammans med oss alla. Jag saknar henne och skulle så vilja få visa mamma hur vi har det. Att få ta med henne till Gotland. Hon skulle älska att promenera med min lille hund Mojje, att sola sig på stranden. Att klippa gräset, att fika och äta goda middagar tillsammans utomhus vid grillen. Min lilla mamma, söt som en docka ♥
 
K r a m 

Ett datum som gör ont

Den 28 maj, datumet som förändrade vår värld. Fem år har passerat. Åren som försvunnit har gått overkligt fort, samtidigt som tiden stått helt stilla. Frågorna är lika många som då, varför?  Du hade så mycket kvar att uppleva. Såret i våra hjärtan läker aldrig och det gör ont och har lämnat djupa ärr. Saknaden finns ständigt medans livet pågår runt omkring och i oss. Du finns överallt. Du har gjort många avtryck. Dina springsteg på ängens gräs. Plasket i havet när du gjorde bomben och barfotaspring på bryggor. Glassar du njöt medans solens värme gav din kropp sin gyllenbruna ton. Berg och träd du klättrat i, skidbackar du farit nedför. Alla kullerstensgator och historiska byggnader du med stort intresse besökt. Dina kramar. Åh vad jag saknar dig, vi är många som gör det. Ringarna runt dig är många. Och så reste du iväg...var du tvungen att resa hela vägen? Det är ju så fasligt långt bort? När ljuset i himlen lyser extra starkt av solens långa strålar tittar jag upp mot dig och din värld. Jag känner att våra tankar flätas samman och att våra band till varandra lever. Nu är du tillsammans med många av våra andra älskade som rest iväg lika långt. Våra känslotrådar bildar ett kärleksnät som aldrig någon kan radera ut. Vi lever genom varandra. ♥  
 
K r a m Moster
 
 
 

En snabbis

 
Kunde inte låta bli. Längtan blev för stor. Det blev en snabbvisit på bästa stället. Åh vad vackert det är med den supergröna grönskan. Hur det exploderar i naturen med sprickfärdiga knoppar som strävar efter att få veckla ut sin blomsterprakt i de vackraste nyanser. Den friska doften av äng och hav. Får med sina lammungar mumsar och njuter av sol och saftigt gräs.
 
Pyssel och trädgårdsjobb, gräsklippning, plantering av några perenner ifrån trädgården hemma. Det kostar på med plantinköp....När bladen har klätt de tunna pinnarna på alla växter som handlats in synns de i alla fall lite. De är ännu rätt så små obetydliga skygga individer som behöver växa på sig för att ta plats och visa attityd.
 
 
Det växer fram så sakteliga. Här är husets baksida och NU ÄR ALLA spröjsen på plats! Känner mig nöjd med piffet. Huset ser sommrigare och mer lantligt ut. Rosorna på spaljén växer fint och har redan knopp.
 
 
Klematisen "Kajsa" överaskade glatt med stora klockade blommor, fin tycker jag.
 
 
Mojje myser på solvarm terrass, Pellisarna har fått hamna i större krukor.
 
 
Kötsbärsträdet "Stella" som vi planterade på sportlovet i fjol ser ut att må bra. Lika så plommonträdet "Opal" som kom ned i jorden vid påsk. Är så glad för att det är några växter som är högre än 40 cm!
 
 
Hann med att måla dörrarna. Det skulle vara samma kulör som fasaden med de ser lite kallare grå ut. Måste kanske måla en tredje gång för bättre resultat.  Ni som läst tidigare inlägg undrar vad den svara eller de senaste gröna tog vägen. Hade ju bestämt mig för att låta penseldragen färgsätta de tidigare mörkt grå dörrarna som huset hade när vi köpte huset. De var rätt ok med det känns roligare att få göra huset mer vänligt. Eftersom jag blev lite osäker körde jag på lugnt och neutralt i samma färg som fasaden. Huset känns renare. En vacker stentrapp skall ersätta den fult byggda plattan som mest liknar en stor lastpall. Bort med den!
 
 
Ja så var mina och Mojjes arbetssamma och mysiga dagar slut för denna helg. Det känns inte så jobbigt nu då jag snart åker över en mycket längre period. Nu blir det mycket jobb ett tag med buketter och planteringar till morsdag, studenter, avslutningar, avtackningar, bröllop...Så sakterliga börjar semestern närma sig...
 
K r a m
 
 

Liknande inlägg