Ännu har det inte börjat

Tänk vilken lyx att vi haft sommar sååå länge. Många många veckor, mer än ett par månader bara med sol och värme. Och egentligen har den ju ännu inte börjat!!!! Jag har alltid tänkt att efter midsommar börjar sommaren och ledigheten. Men nu? Alltså vilken otrolig härlig tid vi haft och har, overkligt. Det känns ju extra kul att jag har ledigt och kan vara i paradiset här på gotland. Ledig en vecka vid Kristihimmelsfärd, ledig igen några veckor fööööre midsommar. Är medveten om att de flesta redan förbrukat sina semesterveckor efter fyra veckor och ja jag ska jobba lite också men sen en lååång ledighet igen. Jag blir ju inte rik på pengar men väldigt rik på lycka. Jag är otroligt tacksam.
Jag går omkring i min trädgård och vill aldrig,  aldrig gå in, jag får inte nog av de intryck trädgården ger. På kvällarna skimmrar det magiskt av silver. På dagarna lyser solen och klär in trädgården i guld. Jag vattnar och hoppas på hjälp ovanifrån men bara små stänk ramlar ned. Jag hör att regnet hälsat på i vissa delar av landet och hoppas att de ska stanna till över ön. Snälla du där uppe kan du inte hjälpa till lite mer!
Jag kan inte sluta plantera trots att jag inte borde för torkan. Jag har skaffat pallkragar och planterar i dem, får för mig att mycket ny fräsch jord ska ge mig mer grönska. Känns lyxigt att ordna rabatt utan att gräva med spade bland hårda skikt av kalksten. Jag njuter och doftar på den gödslade jorden samtidigt som jag låter händerna gräva groparna. Underbart!
Jag gläder mig såå av blommor och blad. Säger både god morgon och godnatt till alla mina älsklingar som jag delar hem med. Jag känner mig rik som har en trädgård att vandra i. Den gör mig hel, den ger mig liv och kraft till att vara människa och det är inte alltid helt lätt.
Tänk att jag skulle kalla denna plätt på jorden för mitt paradis. Mycket jobb har det varit och mycket jobb återstår. Men jag tycker nog och med viss stolthet att jag numer kan säga att jag skapat en trädgård av en yta som tidigare bara bestod av sten sly och ogräs. Kärlek och omvårdnad ger resultat i alla former. Är glad över kärleken vi har tillsammans, min trädgår och jag.
K r a m

Väggen fyra och en halv meter bort

Det blev inte som vi tänkt  och planerat. Det blev något helt annat som vi inte hade räknat med.  Absolut inte på detta sätt, utan att få en chans att vara med och påverka. Vi kommer inte undan synen och närvaron av grannarnas fula containerliknande Atterfallshus. De har kapat allt i växtlighet som stod mellan bygget och tomtgränsen, väldigt kalt och sterilt blev det!  Under de tre och ett halft år vi haft Tofta har vi jobbat för att få det lummigare, grönare och i harmoni med de övriga vitputsade gotlandshusen med rött tegeltag som resten av gatan.
 
 
Från början var vår tomt en mager tom gräsyta med sly, ogräs och några höga tallar.  Åtskilliga gropar har grävts, plantor har köpts in och planterats.  Min vision har varit  en vänlig fin trädgård där romantiska rosor och lavendelstråk möter medelhavets grågröna nyanser och dofter. Vi har varit och är väl på god väg men måste ju säga att det känndes som ridån gick ned och kulissen ändrades väldigt mycket till det sämre.  Nu har jag deppat och ängnat  väldigt stor del av min vakna tid till att bearbeta sorgen/ verkligheten. Och ja så blev det, kan ju inte säga att det bara är att gilla läget. Nej gilla gör jvi verklligen inte men vi har kommit fram till att vi får göra det bästa av läget. Vad kan man då göra? Plantera såklart och hoppas att det växer och suddar ut  väggen fyra och en halv meter bort. Efter att avbokat påskresan pga för mycket ledsamhet gjorde vi ett nytt försök i helgen.....
 
Det gick bättre denna gång! Vädret var strålande, solen värmde och himmlen var fantastiskt blå. I rabatterna kämpade viljestarka plantor och visade glatt upp sina friska gröna blad. Knopparna på buskar och träd är också på gång, de väntar bara på den sista värmeknäppen innan de spricker ut. Man kan inte annat än att bli glad och lycklig för naturens kraft och läkande.
Gläds så åt mitt växthus som väntar på att städas och göras vårfint (det var inte prioett nu bara) Vi invigde det ändå för i år bland tomma krukor och damm men det kändes ändå gott att luncha i värmen med sill och nubbe.
Vi har jobbat hårt med planteringen framför containern,  Vi kan säga att vi är på gång med projekt "camouflage" Tyckte att vi köpte massor av träd och plantor men det synns knappt! När bladen slår ut blir det ju bättre, sen får man hoppas på sol och regn så det växer bra. Ja nu känns det i alla fall lite bättre och det är jag glad för.
 
K r a m
 
 
 
 
 

Oro

Ibland flödar orden helt galet fritt. Alldeles nyss skrev jag ett långt och upprört inlägg om vilken klump av oro jag har i magen. Jag raderade det efter att jag läst igenom texten. Kanske är det dumt att skriva om rädslan. om hur man tror det kommer att bli. I stället lägger jag band på mig och låter tiden visa vägen. Min oro kan låta banal i förhållande till mycket annat men den handlar om mitt hjärteställe här på Gotland. Om vår vy och kvällsol...och om hur människor förhåller sig till varandra. Samlar kraft som vanligt vid stranden och havet och är så tacksam för att det är så vackert och rofyllt där.
 
Kram