Väggen fyra och en halv meter bort

Det blev inte som vi tänkt  och planerat. Det blev något helt annat som vi inte hade räknat med.  Absolut inte på detta sätt, utan att få en chans att vara med och påverka. Vi kommer inte undan synen och närvaron av grannarnas fula containerliknande Atterfallshus. De har kapat allt i växtlighet som stod mellan bygget och tomtgränsen, väldigt kalt och sterilt blev det!  Under de tre och ett halft år vi haft Tofta har vi jobbat för att få det lummigare, grönare och i harmoni med de övriga vitputsade gotlandshusen med rött tegeltag som resten av gatan.
 
 
Från början var vår tomt en mager tom gräsyta med sly, ogräs och några höga tallar.  Åtskilliga gropar har grävts, plantor har köpts in och planterats.  Min vision har varit  en vänlig fin trädgård där romantiska rosor och lavendelstråk möter medelhavets grågröna nyanser och dofter. Vi har varit och är väl på god väg men måste ju säga att det känndes som ridån gick ned och kulissen ändrades väldigt mycket till det sämre.  Nu har jag deppat och ängnat  väldigt stor del av min vakna tid till att bearbeta sorgen/ verkligheten. Och ja så blev det, kan ju inte säga att det bara är att gilla läget. Nej gilla gör jvi verklligen inte men vi har kommit fram till att vi får göra det bästa av läget. Vad kan man då göra? Plantera såklart och hoppas att det växer och suddar ut  väggen fyra och en halv meter bort. Efter att avbokat påskresan pga för mycket ledsamhet gjorde vi ett nytt försök i helgen.....
 
Det gick bättre denna gång! Vädret var strålande, solen värmde och himmlen var fantastiskt blå. I rabatterna kämpade viljestarka plantor och visade glatt upp sina friska gröna blad. Knopparna på buskar och träd är också på gång, de väntar bara på den sista värmeknäppen innan de spricker ut. Man kan inte annat än att bli glad och lycklig för naturens kraft och läkande.
Gläds så åt mitt växthus som väntar på att städas och göras vårfint (det var inte prioett nu bara) Vi invigde det ändå för i år bland tomma krukor och damm men det kändes ändå gott att luncha i värmen med sill och nubbe.
Vi har jobbat hårt med planteringen framför containern,  Vi kan säga att vi är på gång med projekt "camouflage" Tyckte att vi köpte massor av träd och plantor men det synns knappt! När bladen slår ut blir det ju bättre, sen får man hoppas på sol och regn så det växer bra. Ja nu känns det i alla fall lite bättre och det är jag glad för.
 
K r a m
 
 
 
 
 

Oro

Ibland flödar orden helt galet fritt. Alldeles nyss skrev jag ett långt och upprört inlägg om vilken klump av oro jag har i magen. Jag raderade det efter att jag läst igenom texten. Kanske är det dumt att skriva om rädslan. om hur man tror det kommer att bli. I stället lägger jag band på mig och låter tiden visa vägen. Min oro kan låta banal i förhållande till mycket annat men den handlar om mitt hjärteställe här på Gotland. Om vår vy och kvällsol...och om hur människor förhåller sig till varandra. Samlar kraft som vanligt vid stranden och havet och är så tacksam för att det är så vackert och rofyllt där.
 
Kram
 
 
 
 

Mitt hav och min strand

Jag älskar att vara vid havet. Vid havet fylls hela jag av alla känslor som finns, på en och samma gång. Det finns ingen annanstanns som jag kännerr så starkt. Underbara känslor som lycka euforiska framtidsdrömmar tacksamhet kärlek frid och lugn. Här känner jag även sorg saknad förtvivlan och uppgivenhet. Havet binder samman min  sorg och lycka på något konstigt sätt. 
 
Inte på någon annan plats känner jag  att olikheterna är så tydliga, Här kan jag uppleva dånande vågor med dramatisk svärta och kraft. Och här möter jag motsatsen, en spegelblank turkosblå  vattenyta där vågorna viskar tyst och vyssande mot stranden.
 
 
 
 
 
Vinter vår sommar och höst finns den där stranden och havet som jag älskar och samlar kraft ifrån. Jag njuter av att få vara en del av livet som pågår. Under alla årstider finns mitt hav och min strand där för mig både i glädje och sorg. TACK Tofta och Gotland.
 
K r a m

Liknande inlägg