En härlig upptäckt

Har just upptäckt Spotify! Jag vet, är född på medeltiden! Men en så fantastiskt enkelt och bra uppfinning!  Att bara kunna välja och vraka utan att plocka med cd skivor. K och jag har valt och plockat bland minnen och känt oss som tonåringar igen. Det känns gott att njuta av musik till tända ljus och brasa. 
Då gör det absolut ingenting att det är ruskväder ute. Myser av stämningen och är lite extra glad över mina nykomlingar hemma. Lampan som jag länge suktat efter och Agaven som tillfälligt hamnat i en korg. Den mexikanska plantan kommer att få bo i växthuset på Gotland i sommar. Den kommer kanske inte att trivas inomhus i vinter bakom soffan, men jag klarar inte av att placera den i garaget ännu. Den är så himla fin.  
Laleh fyller huset med magi och sin fantastiska stämma. Jag dansar ett par steg och tycker att allt just nu känns härligt. De nedbunna ljusen plockas bort och alla ljusstakarna laddar med nya långa som ska brinna länge.
K r a m

Så mycket färg

Vi har lämnat sommaren. Hösten är här. Lite ledsamt är det allt att lämna ett okomplicerat liv där dagarna går i varandra med ljus värme lätthet och många underbara minnen. Lite ledsamt är det att dagarna blir kortare och att mörkret kommer närmare. En dimma av sorg och nedstämdhet lurar runt hörnet. 
Kan det vara så att naturen bjuder på ett färgsprakande skådespel för att trösta och lugna oss människor. Att ge oss energi och styrka innan vi slungas ut bland trädens nakna mörka siluetter som lämnat oss för att gå i vila. Kan det vara så? 
 
Blir vi tröstade och stärkta? Jag vet inte men visst påverkas vi när vi lämnar sensommarens dova mjuka färgskala från senblommande perenner och mörkt grönt bladverk och det helt slår om till en färgexplotion i eldens färger. När strumpor och kängor plockas fram och de öppna sandalerna ställs undan. När morgonpromenaden måste göras med jacka fingervantar och mössa utan att frysa. Kanske är det så att vi människor ska slås omkull och ruskas om av hänförelse från naturens skådespel. Kanske vill någon att vi ska känna värmen av eldiga färger och vagga oss trygga under lövens färgsprakande lapptäcke.
Såg en liten pojke leka och springa blad löven, det prasslade och såg ut som ett konfettiregn runt hans lilla kropp. Han var lycklig och helt obekymrad över att träden tappade sina kläder. Den lille pojken levde i nuet och hade roligt. Han var glad och behövde ingen tröst just nu i alla fall. För honom var det fest när han dansade i de gula löven. Jag blev glad.
 
K r a m

Svart dörr

Dörren in till garaget har lääänge behövt kärlek och omvårdnad. Började med slipning och spackling och sedan tog det slut, var det för två år sedan eller var det tre?  Väder och vind snö och slask gjorde att allt arbete vi lagt ner vart onödigt, såå trist! Många många gånger har jag jag tänkt att nuuu så är det perfekt målarväder nuuu borde vi ta tag i surdegen. Värmen kom och försvann målarvädret likaså. År efter år. I helgen blev det i allafall gjort, K lyfte av dörren och den fick sig en omgång i garaget. Nu är det klart, så snabbt och enkelt. Det gäller bara att göra det! Hmm, eller hur!!
Färgen ändrades från grågrön till mörkt grå, men den uppfattas nog mer som svart. Jag blev jättenöjd i alla fall. Känner mig extra glad över att min svarta stockros blommar igen så passande och binder ihop dörr, tak och växtlighet.
 
Och här är dörren från en annan vinkel som blir en perfekt mörk fond till den vita rosen som nu skiftar i ljust romantiskt rosa. Oktoberblommning känns lyxigt och håller kvar minnerna av sommaren lite längre.
Nu ångrar jag att vi inte tog tag i målningen tidigare. Har ju två dörrar till som behöver ny färg, hade varit snyggt med alla dörrar i samma färg. Men kylan sätter stopp för önskemålen och vi får snällt vänta...till Maj, kanske? Det blir ju lite kallt och opraktiskt att vara utan dörrar in till huset nu för att de måste målas i värme inomhus i garaget. Tänk så mycket enklare det hade varit att måla dem på plats i somras. Jag menar när dörrarna ändå var öppna på vid gavel. Nu har vi i alla fall kommit en bit på vägen, det är så man får se det. SKÖNT 
K r a m