Skörda lycka

Jag ääälskar rabarber och är så glad att jag äntligen kan skörda egen. Många har sagt genom åren att rabarber sköter sig själv och växer så det knakar. På två av mina tidigare trädgårdar har jag planterat och misslyckats. Men hur svårt kan det vara? Alla andra får ju sådana härligt stora fylliga ruskor på röda stjälkar med stora mörkt gröna blad. Blad som likt en handflata bär på fina livslinjer och samlar droppar av dagg i sina skålformade bladverk. Vackert!
 
Nu, (självklart) på vårt älskade Gotland kan jag för andra året i rad skörda själv. Jag får en härlig känsla som sprider ett leende i mitt ansikte när jag drar av stjälken och hör ploppet när stängeln lossnar. Det vattnas redan i munnen då jag tänker på den kommande varma pajen som doftar och smakar syrligt och lite knäckig. Lite kall vaniljglass till det och man är i himmelriket. Egenskörd är lyx och lycka, jag har äntligen lyckats! jag med!
 
K r a m

Kommentera här: