Inget att bry sig om
Jag tycker att jag kommit till den punkten i livet då jag inte ska lägga större vikt vid oväsentligheter. Jag borde ha lärt mig av många års erfarenhet att inte bry mig om negativa personer som har ett elakt och otrevligt sätt. De personer är inte värda att lägga energi på, de ska inte få tillträde i mitt liv. Jag vill säga stopp, gör mig inte illa! Min självkänsla har tagit plats och jag är tillfreds med mitt liv och mitt arbete som givit mig inre lugn och acceptans att vara just den jag är. Jag tycker om mig själv och jag tycker om andra människor, VÄNLIGA tack!
Jag jobbar i ett serviceyrke, jag vill ge kunder ett proffsigt bemötande så varje kund och besökande känner sig nöjd, förstådd och sedd. Jag jobbar i en butik som florist och jag tycker att jag är lyhörd inför kundernas önskemål, det är min största ambition att alla ska gå nöjda ifrån butiken med min hjälp.
I dag på jobbet svarade jag i telefonen och fick en herre på tråden som bar sig fruktansvärt åt. Han hade krav som vi i branchen inte kunde bemöta enligt hans önskemål. Troligtvis var han inte vid sina sinnens fulla bruk, han var inte frisk. Han hotade mig skrek och var vansinigt obehaglig i telefonen. Han behandlade mig helt respektlöst. Jag blev kränkt och överkörd, han slängde luren i örat på mig. Chockad över hans språk och handlande vart jag kantstött, jag blev ledsen. Såå dumt, så onödigt.
Varför bryr jag mig? Varför låter jag ens hans ord eka i mitt inre? Varför släpper jag det inte? Varför ska jag bli utsatt för hot och obehagligheter av en människa som inte kan uppföra sig? Jag är på mitt arbete, jag befinner mig i en serviceställning där det gäller att bemöta kunden proffesionellt. Kan ju inte be dem flyga och fara åt....eller?
Jag tycker att det är varje människas plikt att visa respekt mot sin medmänniska oavsett plats, tjänst ställning. Jag är en människa, jag är på min arbetsplats, jag är inte en slasktratt där det är ok att frusterade och elaka människor som inte mår bra har rätt att säga vad som hellst till mig på mitt jobb. Min arbetsplats där jag vänder ut och in på mig själv för att till största möjliga mån göra varje enskild kund nöjd.
Detta är så orättvist! EN otrevlig kund på alla år får min uppmärksamhet på detta vis.....Så många nöjda älskvärda människor jag dagligen möter, som ger mig värme, tacksamhet och framförallt glädje. Mitt underbara kreativa arbete, jag ÄR en stolt florist. Alla andra fina människor är värda så mycket mer uppmärksamhet och kärlek. De gör mina dagar, veckor, månader och år värda att gå till jobbet för. Jag har världens bästa jobb, jag älskar det! En dum gubbe är inget att bry sig om, i morgon är en annan dag.
K r a m