När vi kom hem från Gotland kom vi också hem till ett hus fullproppat med jul i varje hörn. Trots den senaste veckans vinterväder med snö och kyla har jag i mitt inre växlat om till vår. I alla fall vad det gäller inredning, nu vill jag ha rent ifrån jul och nyårspynt. Jag längtar till det friska gröna, till vårpasteller i vas. Jag har aldrig hört till gänget som vill suga på julen länge. Beundrar faktiskt de som drar ut på att ha kvar jul och nyårskänslan med allt vad det innebär. Att de orkar...Jag tröttnar och då har jag ändå inget rött, inte så mycket som glittrar, inga tomtar osv. Nä i min "vår" julgran är det ganska lite pynt och miniljus absolut inga glittergirlanger. Mitt övriga pynt består av mängder av ljus, frukt lite godis och extremt många hyacinter, några amaryllis och mossa mossa mossa Punkt! och så ett par elektriska adventsljusstakar, och stjärnor som hänger i fönstren. Det blir i alla fall en del att plocka ihop. 

 

På måndag morgon när jag dricker mitt kaffe och slänger ett öga på morgontv,n rapporterar de om David Bowies död. Jag kom helt av mig i mitt röjande jag satte mig ned i soffan och lyssnade och blev så ledsen. Han var ju en ikon, en så skicklig musiker med ett så eget uttryck. David Bowie har följt mig med sin musik från mina yngre tonår till nu ,en medelålders kvinna i sina bästa år Musiken som spelades när man var tonåring är den som gjort starkats intryck för resten av livet. Många av hans låtar tycker jag väldigt mycket om, musiken flyter fram i min kropp och vet liksom vilken känsla den ska landa på. Han berör mig med sin musik, vilken artist, vilken konstnär,