Säg aldrig aldrig

Älskar min lilla gröna oas på köksbänken. Ett virrevarv och mix av blad i olika former, skirt mot tungt. Kontraster ger oftast bästa resultat. Att förnya är roligt och ger mersmak. Jag har energiskt pysslat, möblerat om, fixat lite här och lite där, skapat. Känns bra! Väntar på våren med spirande grönska utomhus. Tills dess och så länge njuter jag av allt fint i kruka.
 
 
Att lägga tid och energi på ovanstående har jag gjort i nästan hela mitt liv. Ett passionerat och givande intresse som alltid funnits på plats i mitt hjärta. Mycket handlar om färg och form som visat sig i olika tidsrum och material. Det gröna växande är LIV, så fint. Med intresse, en del slit och mycket kärlek ger det oftast ett positivt och bra resultat. Och visst är det så med det mesta vi gör. 
 
Att se mig vara aktiv på gymgolvet bland en mångfald av stora svarta klumpar (läs maskiner) kämpa och svettas var inget någon som känner mig och allra minst jag själv kunnat förlika mig med. Även fast jag har två döttrar som är proffs i träningsvärlden har jag varit sååååå långt ifrån lockad av att lägga tid på att gymma. Promenera? javisst, men det har varit allt. Av någon anledning som jag inte riktigt förstår själv har jag nu efter ett par månader blivit omvänd. Jag tar det i min takt och som det passar mig (med instruktioner från "min" PT). Jag kämpar och har faktiskt rejält med självdiciplin. Och till min stora förvåning känner jag att jag mår bra av timmen jag lägger ned två till tre gånger i veckan. What? Jag? Tränar på gym? Att ta ett kliv på okänd mark och jämna ut kontrasterna och ramarna  har givit mig ny energi till min tidigare trygghet och plattform. Känner mig starkare och på god väg till något som är nytt och spännande. Jag är på upptäcksfärd i livet. Läste ett par rader i en bok som jag tycker passar in just nu.
 
"Man vet aldrig vad man kan göra förrän man försökt" Det gäller att våga vara nyfiken på det som inte alltid känns lockande och har man tur kan det vara något som man inte hade en aning om att man gillade förut!
 
 
K r a m 
1 Elisabet :):

skriven

Visst är det häftigt att få upptäcka nya sidor hos sig själv! Tänk att livet aldrig är statiskt och att det aldrig är för sent att pröva något nytt. Jag har många äldre människor som förebilder. Människor som fortsätter att vara nyfikna på livet - hela vägen.... Låt oss bli som de är!

Svar: Ja tänk vad mycket man kan se och vara med om bara man öppnar sinnet och ögonen.
Mellanhimmelomylla / Lena

Kommentera här: