Ibland flödar orden helt galet fritt. Alldeles nyss skrev jag ett långt och upprört inlägg om vilken klump av oro jag har i magen. Jag raderade det efter att jag läst igenom texten. Kanske är det dumt att skriva om rädslan. om hur man tror det kommer att bli. I stället lägger jag band på mig och låter tiden visa vägen. Min oro kan låta banal i förhållande till mycket annat men den handlar om mitt hjärteställe här på Gotland. Om vår vy och kvällsol...och om hur människor förhåller sig till varandra. Samlar kraft som vanligt vid stranden och havet och är så tacksam för att det är så vackert och rofyllt där.

 

Kram