I söndags eftermiddag visade himlen upp ett skådespel med de märkligaste molnen som jag någonsin sett. Jag blev alldeles varm i kroppen och fylld av förundran och ödmjukhet över det otroligt vackra.  Det var som en varm kärlekshälsning från våra änglar. Nästan overkligt vackert lyste molnen intensivt rosenröda. De satt först ihop som en kompakt glödande massa, sedan delade sig molnen och ett starkt vitt ljus flödade som en belyst väg upp i himlen.

På ett par minuter var det över och den magiska vyn ändrades till en lugn och "helt vanlig" varmtonad solnedgång. Jag har inget bra namn på min upplevelse men vill nog ändå säga att det var en gudshimmel jag såg. Man kan ju ha olika åsikter om det finns en gud eller ej, jag vet inte. Ibland kan det kännas skönt med en gud. Men hur den guden ser ut kan man ju inte så noga veta. Himlen jag såg och ljuset som strålade mellan kärleksrosade moln har ju avbildats i många religösa målningar. Kanske finns det någonting där? Tror det.... Min gud och mina änglar visar sig för mig just i den vackra och alldeles underbara naturen vi har, den är magiskt gudomlig.

 

K r a m