Det blev inte som vi tänkt  och planerat. Det blev något helt annat som vi inte hade räknat med.  Absolut inte på detta sätt, utan att få en chans att vara med och påverka. Vi kommer inte undan synen och närvaron av grannarnas fula containerliknande Atterfallshus. De har kapat allt i växtlighet som stod mellan bygget och tomtgränsen, väldigt kalt och sterilt blev det!  Under de tre och ett halft år vi haft Tofta har vi jobbat för att få det lummigare, grönare och i harmoni med de övriga vitputsade gotlandshusen med rött tegeltag som resten av gatan.

 

 

Från början var vår tomt en mager tom gräsyta med sly, ogräs och några höga tallar.  Åtskilliga gropar har grävts, plantor har köpts in och planterats.  Min vision har varit  en vänlig fin trädgård där romantiska rosor och lavendelstråk möter medelhavets grågröna nyanser och dofter. Vi har varit och är väl på god väg men måste ju säga att det känndes som ridån gick ned och kulissen ändrades väldigt mycket till det sämre.  Nu har jag deppat och ängnat  väldigt stor del av min vakna tid till att bearbeta sorgen/ verkligheten. Och ja så blev det, kan ju inte säga att det bara är att gilla läget. Nej gilla gör jvi verklligen inte men vi har kommit fram till att vi får göra det bästa av läget. Vad kan man då göra? Plantera såklart och hoppas att det växer och suddar ut  väggen fyra och en halv meter bort. Efter att avbokat påskresan pga för mycket ledsamhet gjorde vi ett nytt försök i helgen.....

 

Gläds så åt mitt växthus som väntar på att städas och göras vårfint (det var inte prioett nu bara) Vi invigde det ändå för i år bland tomma krukor och damm men det kändes ändå gott att luncha i värmen med sill och nubbe.