Hittat hem
28 oktober
Tänk hur det kan vara, att man kan känna en sådan samhörighet med en plats som man egentligen inte har några rötter till. Visst har vi varit mycket på Gotland och alltid trivts här. När vi bestämde oss för att köpa ett sommarhus (som även skulle kunna fungera som åretruntboende) ville vi ha närhet till Visby och närhet till en av Gotlands långa fina stränder.
Bra bussförbindelser till stan osv. Vi hittade vårat hus men det var inte kärlek vid första ögonkastet. Jag drömde om ett romantiskt charmigt Gotlandstorp med uppvuxen trädgård. Min älskade syster hittade sin dröm, underbart och som taget från tidningen Lantliv. Lite så ville jag ha det fast mer anpassat för vår familj. Hittade inget....på västkusten.
bild från september på vår Gotlandslänga
Vårt hus är relativt nybyggt, praktiskt och bra. Det är byggt i sten som ett parhus där de tidigare ägarna, två familjer ägde varsin del. Vi har rivit en vägg och fått ihop de båda lgh till en enhet, ett boende. Vi har lite fix kvar men inget som är panik! Vi ska smycka det med lite spröjs, spaljéer, byta ena dörren, ja vi hittar säkert på en hel del. Det får komma med tiden. : )
Vårt hus behöver kärlek och omtanke. Märker ofta att nybyggda hus (fritidsboende) byggs upp för att sedan "använda" dem vid behov utan att lägga ner mer arbete än vad som krävs. Ja visst kan man göra så men då blir det så himla opersonligt och "hyresaktigt". Är medveten om att vi är olika, jag vill känna att huset är en del av vår familj.
Ett gammalt hus har en själ, en historia som sitter i väggarna. Ett eget liv. Därför är det viktigt att ge sitt nya hus och trädgård kärlek och omvårdnad för att det ska få ett eget liv, en egen själ. Det är vår uppgift till vårt hus. Det är som om vi adopterat ett nyfött barn (hus).
Bild från september
Har planterat lite blommor och buskar, det är ett hårt och tufft jobb med all kalksten men genast ser det mer ombonat och fint ut. Även om det tar lång tid för växter att ta plats och synas. Nu är det mer som små änglsiga pinnar som spretar upp från marken.
Det bästa bästa är ändå närheten till havet. Jag ääääälskar havet, jag älskar doften (som i bland luktar bajs av tången). Jag älskar vågornas brus och vid hårda vindar dess dån i vinden. (Även om den ibland störs av bilarnas framfart på vägen bakom). Jag älskar de platta kalkstenarna som ligger vita i sanden och bland strandväxterna. Jag älskar solnedgångarnas skådespel. Jag är så himla tacksam för att vi har möjlighet att få vara här. Jag är kär!
Jag älskar att promenera länge länge längst stranden och blir lycklig ända från tårna och upp av att se Mojje springa runt och fram och tillbaka. Jag mår så bra, jag blir så lycklig, jag trivs och har hittat hem.
Må gott
K r a m