Mitt hav och min strand
Jag älskar att vara vid havet. Vid havet fylls hela jag av alla känslor som finns, på en och samma gång. Det finns ingen annanstanns som jag kännerr så starkt. Underbara känslor som lycka euforiska framtidsdrömmar tacksamhet kärlek frid och lugn. Här känner jag även sorg saknad förtvivlan och uppgivenhet. Havet binder samman min sorg och lycka på något konstigt sätt.
Inte på någon annan plats känner jag att olikheterna är så tydliga, Här kan jag uppleva dånande vågor med dramatisk svärta och kraft. Och här möter jag motsatsen, en spegelblank turkosblå vattenyta där vågorna viskar tyst och vyssande mot stranden.
Vinter vår sommar och höst finns den där stranden och havet som jag älskar och samlar kraft ifrån. Jag njuter av att få vara en del av livet som pågår. Under alla årstider finns mitt hav och min strand där för mig både i glädje och sorg. TACK Tofta och Gotland.
K r a m
skriven
Känner så väl igen det du skriver. Har själv inget hav precis intill, men är lika fascinerad när jag har möjlighet att vara nära vatten. Jag tror att det handlar om rörelsen. Också när det är stilla, finns en rörelse i vattnet. Där finns så mycket liv. Det är vackert och det är mäktigt.