Oväder?
I går var det vårkänsla i luften och jag gick runt med ett förväntansfullt leende i ansiktet. Då tänkte jag att äntligen, äntligen är vi på rätt sida om vintern. I går kändes det så roligt att hälsa på mina plantor efter ett par månaders lång väntan. Där var de... buskarna, träden, rosorna, lavendeln, alunroten, gräsvipporna och murgrönan. Åh som jag saknat dem. Sen hälsade jag på havet, stranden, och den medeltida staden Visby, de badade i vårsol och ljus.
I morse vaknade vi upp till ett snötäckt vinterlandskap. Fönstren kläddes med snökristaller efter att de piskats fast av vindbyar så de tjöt runt knutarna. Man hade visserligen varnat på nyheterna men här på ön vet man liksom inte riktigt hur det blir, om de blåser förbi eller inte.
Man pratade om oväder. Men jag tycker nog att här på ön så är det riktigt väder. O vet jag inte om jag ska hålla med om. Jag är fascinerad av att vädret är så mycket här och att man bara är en liten människa som inte har så mycket att säga till om, Man får helt enkelt gilla läget och anpassa sig. Älskar att se vågorna och gå på stranden i alla väder. Jag blir ödmjuk inför naturens makt och spänningen som ligger i luften när skummet yr över strandlinjen.
Så slutar det att snöa för en stund och vi tar på oss långkalsonger och vindtäta varma kläder och njuter av landskapet som vi älskar. Borta är de gröna och bruna färgerna och vårkänslan från igår. Vinterkylan nyper hårt i kinderna och snön suddar bort gränserna till de annars så tydliga stigarna och vägarna.
Det är som en maktkamp mellan vinter och vår för så småningom kommer det tillbaka, det älskade ljuset och solens strålar brottas där långt uppe och borta med de mörka snötyngda molnen. Det känns gott att veta att vi har gått förbi och lämnat de mörka dystra och närmar oss ett nytt år och en vår. Den kommer kanske inte idag eller i morgon men livet kämpar där under snön och en vacker dag då blir det vår. Tills dess blir det mycket väder.
K r a m