Finaste komplimangen

Blir så överlycklig när plantorna levererar. När de äntligen synns. Nu har vi haft vårt Gotlandshus i tre år. Jag har under dessa år brottats med saknaden av en trädgård. Har kännt mig naken och oskyddad när jag varit utomhus. Det var tidigare ett hus på en plätt gräs och inget mer. Jag har slitigt och kämpar fortfarande med att få till det. Som jag önskat och önskar lite lummighet, lite inramning och omfamning av grönska och blommor. Blir så oerhört lycklig över att faktiskt kunna säga att jag har buskar. Som inte längre bara är ett par spretiga pinnar som sticker upp ur jorden och knappt är synbara för en trädgårdstokig som jag.
 
Är så stolt över att mina hortensior Limelight som jag planterat vid dörren bjuder på de finaste blomklasarna. Älskar dessa underbara vackra blommor. Att de först är ljust friskt gröna, sedan rent vita för att senare till hösten förvandlas till magiska klasar i rosa nyanser. Vår granne sa ett par ord till mig som gjorde mig så oerhört glad. Han sa "Sedan ni köpte huset har hus och trädgården verkligen fått liv och börjat leva" Det var den finaste komplimangen någon kunnat säga. Även fast jag tycker att det går så långsamt med "lummigheten" så vet jag att det bara kan bli bättre. Det är när grunden är lagd som det roliga börjar. Tålamod, tålamod är trädgårdsvännernas mantra, jag vet det meeen är otålig ändå. 
 
K R A M
 
 

Kommentera här: