Jag försöker att acceptera att jag har influensan och kan inte så mycket annat än att vila sova och ta hand om mig. Men HALLÅ!!! Nu har det gått nio dagar! Jag börjar tröttna. När jag tar ett djupt andetag finner jag inte alls den ro och styrka jag förväntar mig. Jag andas genom näsan som jag ska men sätter andetaget i halsen. Det känns mer som jag svalt ett ihopknycklat aluminiumfoliepapper som river och fastnar på vägen ned. Huvudvärk feber och ont i kroppen alla dagar i veckan, må ti on to fr lö sö må ti....o.s.v  men sluta nu! 

 

Hade tänkt att välkomna våren i helgen med lite pyssel i trädgården. Klippa ned lite perenner, mysa med Mojje, promenad i solen. Vad har jag gjort? INGENTING av detta och nu är vi inne på andra veckan i samma läge, liggandes. Har för säkerhets skull hunnit med ett besök hos husläkaren, bara för att kolla så att jag inte fått lunginflammation. Det hade jag som tur vad inte, tjoho det var bra. Så jag får helt enkelt vänta lite till några dagar och se. Jag får faktiskt lyssna på min kropp, även om jag tycker att den är lite trögfattad. Näe nu får jag skärpa mig, jag har ju bara fått influensa, det ska ju gå över. Det slår mig att ju sjukare man är (allvarligt sjuk allså) så gnäller man mindre. Så jag ska sluta knorra och sura och tänka att det var väl tur att det bara är en influensa. Jag laddar inför nästa vecka istallet...

 

K r a m till er och en  till mig själv