Lördag förmiddag och jag sitter i soffan och funderar på vad vi ska fylla helgen med. Har egentligen inga sysselsättningsproblem alls. Jag känner mig lite trögstartad bara. Kanske ska vi åtgärda skadan  på fasaden ifrån fjol. Vår käre lille son F har en del jobb framför sig (tillsammans med oss blir det väl)

Det kunde ha slutat illa...

 

F skulle tjäna ihop några kronor då han fått i uppgift att bränna bort ogräset som aggressivt växer upp i fogarna mellan betongstenarna. Många gånger har han med K överseende svett bort gräs och mossa. Men så gick det en gång fel, gasolbrännarens lågor kom för nära husgrunden där torra löv samlats och tog eld. Ovetandes om faran gick han vidare över stenarna. Det var en olycka, men lite ohörsamhet också. Noga instruktionen om att INTE gå nära huset hade fallit bort. Och jag var jättearg på K som lämnat F med eldandet. 

 

Svart rök fyllde luftrummet och plastisoleringen mellan husgrunden och grus brann upp. Trappstegen som byggts upp längst fasaden på husgaveln rasade då isoleringen brunnit upp och lämnat ett stort en meters djupt hål i marken. Herre guud, vilken chock för oss alla. Den vita fasaden var sotsvart och det såg ut som kriget brutit ut! 

Som tur vad lyckades vi stoppa spridningen av branden med hjälp av vattenslangen.

Hantverkare inkallades och det mesta åtgärdades av K. Men i vår tro att "uppfostra" vår son så lämnades en del jobb kvar som F kunde göra. Det  har inte blivit gjort....Så kanske idag eller i morgon  med tunga steg, tjat, piska, kollektiv hjälp och lite muta blir väggen vit och fin igen efter ett års katastofutseende. Vi får hoppas på det!

 

K r a m