Steg mot inre ro

Att promenera på stranden vid Tofta gör mig euforisk. När jag andas in Gotlandsluften fylls hela kroppen av lycka och jag känner mig fri, trygg och rofylld.  Trots novembermånad, gråmulen himmel och friska vindar som kyler en aning njuter jag till fullo. Det är något speciellt med ljuset här, magiskt liksom. Trollbunden står jag och blickar ut över havet som alltid bjuder på den finaste av alla föreställningar. Jag blir aldrig någonsin besviken.
Jag älskar de nakna ensamma träden, böljande grästuvade sanddynorna på stranden, de dova färgerna, fåglarna, himmlen. Havet alldeles tyst och spegelblankt eller med de små vågornas stilla brus. Eller att lyssna till vågonas dramatiska dånande när det blåser på. 
Att promenera vid stranden tillsammans med Mojje får mig att skratta högt då mitt lille vilddjur överlycklig och fri rusar runt, runt, upp och ned, varv efter varv. Så slutkörd så han lägger sig platt i sanden och vilar med tungan flämtades tills han får ett nytt härligt ryck.
 
Jag har samlat kraft från vårt bästställe och är så tacksam för att det är möjligt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
K r a m
1 Åsa:

skriven

Gotland för dig är som fjällen för mig ☺ Ett andningshål som fyller själen med ny energi. Vad lyckliga vi är som har denna möjlighet till att bara få vara och njuta ☺

Svar: Det är härligt att ha funnit sitt paradis. L Y C K A !!!
Mellanhimmelomylla / Lena

Kommentera här: