En konst
Jag och K är bra på mycket kan jag faktiskt säga utan att ljuga eller låta märkvärdig. Vi båda två är praktiskt lagda och är vad man kallar händiga personer. Ändå funkar det inte för oss med en rätt så vanlig sak. En syssla som man vid 50+ borde ha lärt sig. Nehe inte då! Vi gör ständigt tappra försök, men resultatet blir som oftast lika katastrofala. Emmellanåt tar vi in hjälp och säger varje gång efteråt -Men så bra det blev!
Vad är det då som är så stört omöjligt och som vi trots många års träning inte lyckats lära oss? Inget mindre än att få våra fönsterrutor skinande rena och klara. Det är bara att gilla läget och vara glad för att det finns andra som har gåvan, att med trasor och skrapa göra smutsigt till rent. K och jag är bra på annat helt enkelt!
Njuter av att solens kritiska strålar går "igenom" glaset och kastar ljus över mina växande fina blommor. Både gröna sköna, som tex. min fina Anturium. Och alla pelargoner som vuxit på sig riktigt rejält och blommmar med röda, rosa och vita blomställningar.
Med rena fönster suddas gränserna ut mellan inne och ute, precis som jag ville ha det när vi planerade huset. Att öppna upp altandörrarna och bjuda in trädgården i rummet är en härlig känsla som jag mår bra av.
Den här pelargonen gillar jag, det är en Australiensisk vildpelargon. Kanske har jag skrivit om den tidigare men det tål i sådana fall att upprepas. Underbar doft, långa skira rankor med vackert bladverk och små vita nästan transperenta blommklasar.
Är det inte fantastiskt med det klara dagsljuset vi har här hos oss. Daglig vitamininjektion som flödar in i huset. Tack vare att fönstrena blivit putsade av någon som kunde sin sak. Tack för det!
K r a m