Kommer ihåg min mammas bekymmer med sina hopplösa grå strån när hon böjd över badkaret schamponerade in hemmatoningar/färgningar i sitt hår. Hon var mörkhårig och i åldern (45-50?). DÅ (runt 80-talet) sa jag som tonåring -Mamma tycker inte du behöver färga håret, det är ju jättesnyggt med grått hår på äldre!!!! Hon var jättefin efter sina hårkurer som blänkte från kopparbrunt till mörkare kastanj tyckte bara att hon var fin hur som.

NU när jag själv befinner mig i samma ålder som min mamma var då kan jag verkligen förstå henne. Hatar mina grå strån som efter varje månad tycks bli fler! Känner mig mer och mer som en gammal bil som behöver gå igenom service då och då. Byta ut, smörja upp, och fixa till de utslitna delarna : ) 

Jag är deffenitivt inte heller mogen för att byta hårfärg till grått. Tycker fortfarande att det är snyggt på andra men inte på mig. Om min mamma levat idag hade hon kanske vid en ålder på 77 år haft grått hår men riktigt säker kan man inte vara. Söt var hon hela hennes liv i alla fall.

Efter besöket hos frissan gick jag och Mojje på en underbart fantastiskt promenad i det strålande höstvädret där solen stod högt på himlen. Jag speglade mig i höghusens portar med glasfönster. Känner mig glad och pigg när solen lyser i mitt nyfönade och stylade hår. Lite mer "upplyst" lite mer energi.

 

Må gott

K r a m